DisturbedKarro

Varför ska det vara så svårt?

Darkness turn into gray...

Vad gör man? 

allt bara försvinner bort som en suddig dimma.

jag blir tokig på att det ska vara så här..

vet inte vad jag vill.

ena stunden då är allt toppen och nästa så vill man bara gräva ner sig i marken.

vad gör man om man inte har något att hålla fasst vid?

man står där och trampar och man kan inte komma loss, man sjunker bara hjupare ner.

Tänk om man gör eller säger något som kommer påverka en resten av livet ?

Kanske så  ljuger man bara för sig själv eller så lurar man sig bara.

Snart 17 år och vilsen,  har dåligt självförtroeende, håller kramp aktigt tag i livet.

Litar någon på en? , får man beröm?, får man uppskattning.

hör, ser eller säger man något?

det är bara en ända stor gröt allt.

vill inte förlora det jag har men hur får man det att stanna kvar?

Jag älskar alla som finns där även om jag kanske inte nämner det så ofta..

för mig var kärlek något skrämmande och otäckt  som bara blir komplicerat.

Jag har förtått att det är en fin sak, det värmer, det gör en lycklig om man bara tillåter sig själv att bli kär.

De har hänt mig problemet är bara att det är för långt bort och mitt huvud vill gömma sig medans mitt hjärta vill öppna sig.

Jag måsste nog börja forska i hur kärlek är igentligen, borde nog ta chansen då man har den.

Slutsatsen är väll att man måsste försöka lita på sig själv och på dom andra och släppa taget och börja öppna sig.

Ha den bra kväll