Symtom
Kärnan i depressionstillstånd är tredelad.
Viktigast är sänkt grundstämning (melankoli) d.v.s. vemod, dysterhet, pessimism, missmod, ledsnad och livsleda. För det andra rapporterar nästan alla deprimerade patienter om anhedoni, vilket innebär en dämpad (eller helt utebliven) glädjereaktion inför stimuli som i vanliga fall är lustfyllda och intressanta för dem. Den tredje kärndelen är nog den som bland lekmän har blivit mest känd som ett depressionssymptom, nämligen tröttheten, upplevelsen av mental energibrist, abnorm uttröttbarhet, orkeslöshet, initiativlöshet.
Andra symtom
Utöver dessa tre kärnkriterier***, förekommer också alltid något eller några av följande symptom:
- sömnstörningar
- värdelöshetskänslor, skuldkänslor, självförebråelser
- dålig självtillit, bristande självförtroende
- bristande koncentrationsförmåga, oförmåga att bryta tankeflödet, frånvaro, obeslutsamhet, tveksamhet
- psykomotorisk påverkan (antingen agitation eller retardation/förlångsamning)
- aptit- och vikt-påverkan, rubbad dygnsrytm, förlust av libido, m.fl. hypothalamiska dysfunktioner.
Oftast leder tankefokuseringen på livets tråkiga sidor till att även ångest uppstår, men det är inte obligat. Förstämningen kan vara helt anhedonisk och melankolisk utan särskilt mycket agitation, fast känslan hos den drabbade är ju hela tiden att något är allvarligt fel, så oro i någon grad brukar finnas (ofta så intensiv att beteckningen ångest är adekvat).
Irritabilitet ingår inte som symptom/diagnoskriterium, men är ett mycket vanligt och framträdande symptom, särskilt hos patienter med reaktiva utmattningsutlösta depressioner.
Viktigast är sänkt grundstämning (melankoli) d.v.s. vemod, dysterhet, pessimism, missmod, ledsnad och livsleda. För det andra rapporterar nästan alla deprimerade patienter om anhedoni, vilket innebär en dämpad (eller helt utebliven) glädjereaktion inför stimuli som i vanliga fall är lustfyllda och intressanta för dem. Den tredje kärndelen är nog den som bland lekmän har blivit mest känd som ett depressionssymptom, nämligen tröttheten, upplevelsen av mental energibrist, abnorm uttröttbarhet, orkeslöshet, initiativlöshet.
Andra symtom
Utöver dessa tre kärnkriterier***, förekommer också alltid något eller några av följande symptom:
- sömnstörningar
- värdelöshetskänslor, skuldkänslor, självförebråelser
- dålig självtillit, bristande självförtroende
- bristande koncentrationsförmåga, oförmåga att bryta tankeflödet, frånvaro, obeslutsamhet, tveksamhet
- psykomotorisk påverkan (antingen agitation eller retardation/förlångsamning)
- aptit- och vikt-påverkan, rubbad dygnsrytm, förlust av libido, m.fl. hypothalamiska dysfunktioner.
Oftast leder tankefokuseringen på livets tråkiga sidor till att även ångest uppstår, men det är inte obligat. Förstämningen kan vara helt anhedonisk och melankolisk utan särskilt mycket agitation, fast känslan hos den drabbade är ju hela tiden att något är allvarligt fel, så oro i någon grad brukar finnas (ofta så intensiv att beteckningen ångest är adekvat).
Irritabilitet ingår inte som symptom/diagnoskriterium, men är ett mycket vanligt och framträdande symptom, särskilt hos patienter med reaktiva utmattningsutlösta depressioner.
Vad har stress med depressioner att göra då?
- Jo, en hel del, faktiskt. Närmare bestämt på fyra sätt:
För det första kan en stressutlöst utmattningsreaktion resultera i massiva förstämningssymptom, och ter sig därmed som depression. (Kanske utgör någon form av psykisk utmattning kärnan i hela depressionskomplexet?)
För det andra ingår alltid psykofysiologiska dysfunktioner av någon grad i depressioner.
För det tredje är en påtagligt ökad stresskänslighet ett framträdande symptom, den deprimerade känner sig alltmer "lättstressad" och klagar ofta över minskande social belastningstålighet, ökad irritabilitet inför störningar och motgångar, m.m.
Och för det fjärde innehåller behandlingen kognitiva, beteendemässiga och psykofysiologiska interventioner som i stora stycken kan karaktäriseras som stressreducering och förstärkning av stresstålighet, vilket för övrigt även kan sägas om de farmakologiska regimer som går ut på att potentiera aktiviteten i serotoninerga och noradrenerga neuron i hjärnan.
- Jo, en hel del, faktiskt. Närmare bestämt på fyra sätt:
För det första kan en stressutlöst utmattningsreaktion resultera i massiva förstämningssymptom, och ter sig därmed som depression. (Kanske utgör någon form av psykisk utmattning kärnan i hela depressionskomplexet?)
För det andra ingår alltid psykofysiologiska dysfunktioner av någon grad i depressioner.
För det tredje är en påtagligt ökad stresskänslighet ett framträdande symptom, den deprimerade känner sig alltmer "lättstressad" och klagar ofta över minskande social belastningstålighet, ökad irritabilitet inför störningar och motgångar, m.m.
Och för det fjärde innehåller behandlingen kognitiva, beteendemässiga och psykofysiologiska interventioner som i stora stycken kan karaktäriseras som stressreducering och förstärkning av stresstålighet, vilket för övrigt även kan sägas om de farmakologiska regimer som går ut på att potentiera aktiviteten i serotoninerga och noradrenerga neuron i hjärnan.
Problem:
- sömnstörningar
- värdelöshetskänslor, skuldkänslor, självförebråelser
- dålig självtillit, bristande självförtroende
- bristande koncentrationsförmåga, oförmåga att bryta tankeflödet, frånvaro, obeslutsamhet, tveksamhet
- psykomotorisk påverkan
- aptit- och vikt-påverkan, rubbad dygnsrytm
- värdelöshetskänslor, skuldkänslor, självförebråelser
- dålig självtillit, bristande självförtroende
- bristande koncentrationsförmåga, oförmåga att bryta tankeflödet, frånvaro, obeslutsamhet, tveksamhet
- psykomotorisk påverkan
- aptit- och vikt-påverkan, rubbad dygnsrytm
+ ofta huvudvärk
+ jämt trött
Kommentarer
Trackback
